Måndagen den 2 december
Kl 19.00, Ekmansalen,
Evolutionsbiologiskt centrum, Norbyvägen 14
Typ 1 Diabetes, vad vet vi om uppkomstmekanismer och ger vi korrekt behandling?
Olle Korsgren är professor i celltransplantation, Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Typ 1 diabetes (T1D) leder till en successivt avtagande betacellsförlust och insulinbrist. Även om det är insulinbrist som orsakar de akuta symptomen vid klinisk debut tyder mycket på att T1D inte är en betacellsspecifik sjukdom. Inflammation i bukspottkörteln är vanligt förekommande vid debut T1D. Inflammationen är fläckvis, med delvis helt oförstörda områden och bevarade betaceller (jämför med psoriasis). Vid insjuknandet i T1D finns ca 30-50% av normal betacellsfunktion kvar, som dock sakta avtar under de efterföljande åren.
Orsaken till T1D är inte känd. Det har varit svårt att studera T1D hos människa och mycket av vår kunskap kommer från två djurmodeller. Senare års forskning visar dock att T1D hos människa inte har mycket gemensamt med sjukdomen i gnagare. Denna insikt har ledd till att vi måste använda kliniska iakttagelser och mänsklig vävnad för att förstå de sjukdomsprocesser som leder till T1D hos människa.
Våra resultat visar att specifika ”mördar” T celler inte är så dominerande som man tidigare antagit. Detta stämmer väl överens med att kliniska studier syftande att bevara betacellsfunktion med olika typer av immunmodulation har haft ingen eller mycket begränsad effekt.
Vi har nyligen presenterat en ny hypotes för hur T1D hos människa kan utvecklas. Galla och tarminnehåll (inklusive bakterier och andra patogener) tar sig från tarmen in i pankreasgången och ansamlas i en eller några lober av pankreas (jfm att injektion av galla i pankreasgångsystem utgör den idag främsta modellen för att experimentellt studera pankreatit). Bakterierna avdödas snabbt av pankreas exokrina enzym men orsakar en kraftig inflammation (ej infektion). Denna inflammation finns beskriven hos flertalet patienter där man i samband med debut av T1D kunnat morfologiskt undersöka pankreas och karakteriseras av en ansamling av granulocyter och monocyter i anslutning till pankreasgångar och öar. Denna inflammation resulterar slutligen i en påtaglig fibros kring pankreasgångsystem. Denna fibros tycks skada de endokrina stamceller som finns i anslutning till pankreasgångsystem. En skada på dessa stamceller påverkar negativt förmågan till nybildning av öar. Ett minskat antal öar resulterar i hårdare belastning på de kvarvarande insulinproducerande cellerna. För att skydda sig mot denna överbelastning sker en dedifferentiering av de insulinproducerande cellerna till omogna celler som inte stressas av högt socker. Vi har även visat att de T celler som i efterförloppet ansamlas nära kvarvarande öar är så kallade TRM T celler och inte ”mördar” T celler. TRM T celler utgör ”vakthundar” som immunförsvaret låter kvarstanna efter infektion/inflammation för att snabbt kunna aktiveras om infektionen skulle återkomma via samma ingångsport. Dessa nya insikter i hur T1D utvecklas hos människa öppnar helt nya möjligheter för interventionsstudier för att stoppa sjukdomsförloppet och starta en läkande process.
Bindande anmälan om deltagande i tesupén senast dagen före medlemsmötet till
Kiki Alfredsson, kikialfredsson@gmail.com
tel: 0723 – 99 05 68, OBS! gärna sms
Måndagen den 3 februari
Kl 19.00, Ekmansalen,
Evolutionsbiologiskt centrum, Norbyvägen 14
Linda Kvarnström
Att bevara det himmelska ljuset – utmaningarna med att konservera glasmålningar
Linda Kvarnström är Glasmålerikonservator vid Uppsala domkyrkas glasmålningsateljé.
Glasmålningar har varit en viktig del i kyrkorummet sedan medeltiden. Det färgade ljuset som föll in på väggar och tak ansågs ge kyrkobesökarna en föraning om det himmelska Jerusalem. Samtidigt gav fönstren de icke läskunniga kyrkobesökarna en bild av berättelserna ur bibeln. Efter reformationen blev glasmålningar högst ovanligt och hantverket dog nästan ut innan intresset för medeltiden på 1800-talet återupplivade det. I Sverige är majoriteten av glasmålningarna från 1890-talet eller senare. De få medeltida glasmålningar som finns kvar är till största delen i kyrkor på Gotland eller i museer.
Glasmålningar har många beståndsdelar som alla påverkas olika av det omgivande klimatet. Hur man bäst bevarar glasmålningar för framtida generationer är en komplex fråga och svaret beror på en mängd faktorer, till exempel kondens, luftföroreningar, snabba temperaturväxlingar och hårda vindar. Den mänskliga faktorn kan också spela en stor roll; okunskap om materialens hållfasthet vid tillverkning och installation, vandalism, oförsiktig rengöring och felaktiga lagningar kan göra mer skada än nytta.
När Svenska kyrkan i Uppsala upptäckte att deras glasmålningar var i stort behov av underhåll startade de en konserveringsateljé för glasmålningar eftersom det då inte fanns några yrkesverksamma glasmålerikonservatorer i Sverige. Det första projektet konservatorerna åtog sig var Sonens fönster i Uppsala domkyrka, Sveriges största glasmålning med 135 individuella paneler och c:a 50 m2 glasyta. Sonens fönster hade många problem, bland annat var glasytan täckt av en tjock svart beläggning, bemålningen hade fallit bort, nya glasbitar målats med vanlig väggfärg och gulnat och sprucket lim hade applicerats i tjocka strängar. Åtgärdsförslaget för Sonens fönster baserades på vetenskap och forskning i ämnet och utformades i samarbete med församlingen, antikvarisk medverkan, Länsstyrelsen och ledande experter i Europa. I februari 2017 återmonterades Sonens fönster, 4,5 år efter det att de första panelerna plockats ned.
Den viktigaste åtgärden var att installera ett skyddsglas som ska förlänga livslängden för Sonens fönster. Skyddsglasets uppgift är se till att nedbrytningsfaktorer kring glasmålningen minskas i största möjliga mån. Då all forskning på skyddsglas hittills utförts i mildare klimat i Europa installerades klimatmätningar på Sonens fönster både före och efter installationen. Mätresultaten visar att skyddsglaset uppnått tillfredsställande nivåer av kondens, yttemperatur, RH och luftflöde så att ingen eller mycket liten nedbrytning kommer att ske i framtiden.
Uppsala domkyrkas västra rosettfönster som stod näst på tur bjöd på nya utmaningar med PCB-kontaminerad mjukfog och dåliga fogar i stenverket. I skrivande stund är hela fönstret demonterat, men inte sanerat från PCB och projekteringen av skyddsglaset är i startgroparna.
Eftersom fönsterkonstruktionen och klimatet skiljer sig från Sonens fönster behöver man se över skyddsglaskonstruktionen för att försäkra sig om bästa resultat. Många frågor återstår ännu att besvara innan vi kan välja bästa vägen framåt.
Bindande anmälan om deltagande i tesupén senast dagen före medlemsmötet till
Kiki Alfredsson, kikialfredsson@gmail.com
tel: 0723 – 99 05 68, OBS! gärna sms
Måndagen den 24 februari
Kl 19.00, Ekmansalen,
Evolutionsbiologiskt centrum, Norbyvägen 14
Lennart Dencker
Måndagen den 23 mars
Årsmöte
Kl 19.00, Ekmansalen,
Evolutionsbiologiskt centrum, Norbyvägen 14
Dessislava Stoeva-Holm
De klingande orden
Dessislava Stoeva-Holm är professor i tyska vid Institutionen för moderna språk, Uppsala universitet
Sångtexten, som även kallas den klingande lyriken, är ett centralt och mångfacetterat element i vokalmusikens många yttringar: i populärmusikens genrer, inom folklig och andlig sång, opera och visa. Vid framförandet och genom rösten, som är det enda instrument som på en och samma gång kan producera ord och toner, förenas sångtextens innehållsliga budskap med musiken. Just komplexiteten av samverkan mellan text-musik-röst bidrar till att se sångtexten som ett gränsöverskridande fenomen som inte har någon given hemvist inom vare sig musik-, litteratur-, språk- eller medievetenskap. Trots att man inte kan tala om ”musiktextforskning” som ett fält i egentlig mening, sätter enskilda forskare från olika discipliner och utifrån olika utgångspunkter den sjungna texten i centrum för sina forskningsintressen. Det kan röra sig om sångtexten inom konstnärlig forskning, översättningsvetenskap och intermedialitetsforskning. När populärmusik- och hyllningskompositioner betraktas ur ett kulturanalytiskt perspektiv och kontextualiseras blir det tydligt att de uppvisar starka gemensamma drag oavsett språk, tid och rum. Med ordens hjälp ska dessa sångtexter hylla, underhålla och beröra. Det är också ordens innehållsliga kvaliteter som gör att man kan lyfta fram dessa som kärna i kommunikationen mellan komponist/artist och lyssnare. Genom att sångtexterna i sin helhet eller fragment ur dessa traderas genom tiderna och återanvänds flitigt blir de en sorts handlingspåbud. Texterna levererar hyllningsmönster samt mönster för hur känslor ska hanteras, d.v.s. vilka och hur mycket känslor som ska visas upp i en viss kontext.
Måndagen den 11 maj
Kl 19.00, Lokal ?
Johan Ståhl
är en svensk magiker med hela världen som sin arbetsplats. Med en unik kombination av fingerfärdighet, värme och viljan att ge publiken någonting långt utöver det vanliga har Johan i mer 20 år roat och förundrat åskådare i fyra världsdelar. Han har vunnit stora internationella trolleritävlingar i London, Peking och Las Vegas, underhållit hundratals miljoner tv-tittare och gjort 150 soloföreställningar på trollerivärldens mest prestigefulla scen, Magic Castle i Hollywood.
Johans drivkraft är att skapa någonting extraordinärt och bjuda in till en magisk värld där allting är möjligt. Detta går igen i allt han gör, oavsett om det handlar om att lägga ned 4000 timmar på att få ihop en perfekt rutin, uppträda för sjuka barn inom den egna välgörenhetsorganisationen Spr