2014-09-15
Tjernobylolyckan och Sverige.
Bernt Jones är professor emeritus i klinisk kemi vid Sveriges Lantbruksuniversitet
Reaktor 4 vid det sovjetiska kärnkraftverket i Tjernobyl skakades av två explosioner kl. 01:24 lördagen 26 april 1986. Olyckan blev känd i omvärlden först på morgonen måndagen 28 april då skiftbyte gjordes på Forsmarks kärnkraftverk i Norduppland. Personal som kom in i Forsmark utlöste larm då de hade radioaktivt förorenade skor och kläder. Den brand som startades av explosionerna i Tjenobyl rasade i ca tio dagar och under tiden spreds radioaktivt material över stora delar av Europa. Delar av Skandinavien förorenades kraftigt av främst radioaktivt cesium då det första molnet med radioaktivt material passerade samtidigt som det regnade i området.
I Tjernobyls närområde, nuvarande Ukraina, Vitryssland och Ryssland, genomfördes under de första veckorna evakuering av befolkningen i de värst förorenade områdena, > 200 kBq/m2 av 137Cs. Föroreningen i detta närområde utgörs dock till stor del av 90Sr och andra mindre flyktiga delar av reaktorinnehållet. En tydlig medicinsk effekt i dessa områden är sköldkörtelkancer orsakad av olika kortlivade radioisotoper av jod, hos personer som var barn 1986.
De omedelbara effekterna på Sverige blev begränsade då stråldoser från moln och förorenad mark inte nådde kritiska nivåer för människor. En första akut åtgärd blev att kassera en begränsad mängd mjölk som blivit förorenad av radioaktivt jod som korna betat i sig från förorenat gräs. För att föhindra ytterligare förorening infördes betesförbud i de kraftigast förorenade områdena (U-, C-, X-, Z- oxh AC-län) så att djuren tvingades stå inne till sista veckan i juni i Z- och AC-län. En åtgärdsnivå på 300 Bq/kg av 137Cs i livsmedel beslutades vilket gjorde att restriktioner infördes för ren- och lammslakt. Under 1987 höjdes denna nivå till 1500Bq/kg för renkött, vilt och andra livmedel från naturen, t.ex. svamp. Ett stort antal renkroppar kasserades de första åren på grund av för höga halter 137Cs. Olika motåtgärder, ändrad slakttidpunkt, utfodring med rent foder m.m. har minskat antalet kassationer kraftigt. Men de år då mycket svamp finns i skogen kan renar, älgar och andra som gärna äter svamp få förhöjda mängder 137Cs i kroppen.
Gunnar Ronquist, professor emeritus vid Uppsala Universitet, har verkat som överläkare i laboratoriemedicin vid Akademiska sjukhuset i närmare 30 år
Blodets fascination genom tiderna
Blodsmystiken har omgärdat människor i alla tider och vår litteratur ger vittnesbörd om detta. ”Allt kötts själ är i blodet” (3 Mos. 17:11) ”Din broders blod ropar till mig från jorden” (1 Mos 4:10; Herrens ord till Kain, som hade slagit ihjäl sin broder Abel) ”Blut ist ein ganz besonderer Saft” (Goethe, Faust; undertecknandet av ett kontrakt med en droppe blod-kontrakt med djävulen för kunskaps vinnande) ”Med liv och blod Försvaras skall Den fria jord, som än är vår” (Gunnar Wennerberg, Hör oss, Svea) När blev medicinen (medicina, ae f = läkekonst), ssk den naturvetenskapliga medicinen, vetenskap? (kumulativ men också språngvis utveckling). Vi kan urskilja tre olika perioder, då nya tankar och metoder gav nya perspektiv och sanningar.
Period 1
Den del av antiken, då filosoferna började fråga varför och eskulaperna hyllade empirismen och sökte naturalistiska orsaker till sjukdomar i stället för mytologiska. Grunden för det vi kan kalla läkarvetenskap torde ha lagts av Alkmaion från Kroton (forntida grekisk stad i Syditalien. Filosofen Pythagoras verkade i staden omkring 530 f Kr och Alkmaion under tidigt 400-tal f Kr). Alkmaion hävdade att hälsan var beroende av balansen i kroppen mellan olika krafter: fuktigt – torrt kallt – varmt bittert – sött Epitetet ”Läkekonstens fader” brukar vi vilja tillskriva Hippokrates från ön Kos, c:a 460 – c:a 370 f Kr och med honom kom begreppet ”Humoralpatologin”, d v s sjukdom som tillstånd av obalans mellan de fyra kroppsvätskorna (humor, oris m = vätska; ”vara vid sunda vätskor”). De fyra kroppsvätskorna sammanfördes med de fyra elementen:
blod (sanguis)
luft gul galla (cholé)
eld svart galla (melancholé)
vatten jord slem (flegma)
Homoralpatologin omfattades av Galenos (100-talet e Kr) och blev genom hans inflytande accepterad in i nyare tid (åderlåtning! Den svenska apoteksförordningen om hållandet av två sorters blodiglar gällde fram till 1950-talet i Sverige!)
Period 2
Den omfattar den vetenskapliga revolutionen, som startades med Nicolaus Copernicus (1473 – 1543) – jorden rör sig kring solen på ett år och roterar kring sin egen axel på ett dygn. Andreas Vesalius (1514 – 1564) den moderna anatomins grundläggare – omsorgsfulla dissektioner – ”De humani corporis fabrica” (om människokroppens byggnad). Detta i sin tur resulterade i den engelske läkarens, William Harvey (1578 – 1657), upptäckt av blodomloppet (lilla kretsloppet respektive det stora kretsloppet). Olof Rudbeck d ä (1630 – 1702) beskrev lymfkärlssystemet i sin avhandling/publikation 1653 ett par månader senare än dansken Thomas Bartholin, ”Vasa lymphatica”, 1653, något som på sin tid vållade en hätsk prioritetsstrid. Lympha, ae f = källvatten.
Period 3
Den perioden startar kring 1850. Auguste Compte, 1798 – 1857 var en fransk samhällsfilosof som var grundare av positivismen: en kunskapsfilosofi vars grundsats var att naturen är lagbunden och dess lagar kan upptäckas om man inriktar sig på att klarlägga sambanden mellan empiriskt givna fakta.
Bakteriologins födelse: Koch & Pasteur Rudolf Virchow – cellularpatologi.
Linus Pauling, Max Ferdinand Perutz & John Kendrew – hemoglobinstrukturen.
James Watson, Francis Crick, Maurice Wilkins DNA dubbelspiralens uppbyggnad.
Robin Fåhraeus, 1888 – 1968, ”The suspension stability of the blood” – sänkningsreaktionen (”blodsänkan”)
Einar Wallquist, 1896 – 1985, läkare och författare i Arjeplog under 40 års tid!, ”Lappmarksdoktorn”, porfyrier (porfyr av grekiskans porfýreos, purpurfärgad hård bergart).
Fredsforskning, fred och fredsåret 2014
Peter Wallensteen är professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och University of Notre Dame i USA. Fram till pensioneringen 2012 innehade han Dag Hammarskjölds professur i fredsforskning, sedan dessa är en seniorprofessor vid universitet.
Wallensteen menade att det finns två sätt att se på fred: frånvaron av krig är det ena. Med det måttet har Sverige befunnit sig utanför krig i det nordiska området under 200 år, dvs. sedan 1814. Det är en unikt lång fredsperiod och definitivt värt att uppmärksamma, vilket Uppsala kommun gör under detta år. Schweiz är det land som kommer närmast, med en fredsperiod sedan 1847. I stort sett alla andra länder av drabbats av krig, inbördeskrig, ockupation, kolonialism, militära kupper och diktatur under denna period. Men fred kan också vara något mer, genom att innehålla positiva inslag: hur används denna frånvaro av krig för att förebygga nya krig eller lösa interna eller mellanstatliga konflikter? Kommunen använder ett sådant bredare grepp genom att ha ett särskilt tema för varje månad. februari är månaden för yttrandefrihet, september för demokrati, t.ex. Det ger alltså underlag för att diskutera fred och fredsbegreppet på många sätt.
Wallensteen koncentrerade sig sedan på frågor om konflikter och deras lösningar Det gjordes genom två diagram som delades ut. Ett visar antalet väpnade konflikter i världen sedan 1946 fram t o m 2012. Data för detta kommer från Uppsala Conflict Data Program (UCDP), vars databas gratis kan laddas ner på varje smart telefon. Det visar hur mängden konflikter ökat fram till 1992, med över 50, därefter minskat till ca 30 omkring 2003 och därefter fluktuerat kring detta tal. Wallensteen menade att detta visar att konfliktmängden påverkas av samhällsfaktorer. Det följer inte bara en enkel befolkningstillväxt, t.ex. I stället påverkar politiska faktorer kurvans utformning.
Det illustrerades med den andra kurva Wallensteen delade ut. Den visar antalet beslut som tagits i FN:s säkerhetsråd. Det är en indikation på hur det internationella samfundet försöker hantera konflikter. Fram till 1990 är den kurvan tämligen rak och oförändrad: den ökade mängden konflikter återspeglades inte i en ökad aktivitet i FN:s säkerhetsråd. Efter 1990 ser situationen klart annorlunda ut: Säkerhetsrådet sammanträder ständigt, tar betydligt fler beslut och dessutom beslut under kapitel VII vilka är mer kraftfulla. Samtidigt minskade antalet veton. Wallensteen menade att detta också hänger samman med fler internationella insatser som medling, sanktioner och fredsbevarande trupp. Resultatet av detta blev en minskning av antalet konflikter fram till 2003. Därefter har fredsansträngningarna stött på fler problem, framförallt kopplat till kampen mot terrorism, som utesluter förhandlingslösningar. Wallensteen oroades också av att antalet veton i säkerhetsrådet ökat under senare år, kopplat till kriget i Syrien. Det signaler en möjlig ny stormaktsrivalitet vilket skulle kunna påverka uppkomsten av konflikter och minska viljan att lösa dem förhandlingsvägen. Ändå menade han att möjligheterna till varaktig fred fortfarande finns och att det är en fråga av vikt att hålla i minnet under Uppsalas fredsår.
Föredraget följdes av frågor innan föreningens medlemmar drog sig tillbaka till den traditionella tesupén och med fortsatta diskussioner med föredragshållaren.
Johan Gabrielsson, apotekare, FarmD samt professor i integrativ farmakologi
Vad gör läkemedlen med kroppen och kroppen med läkemedlen?
Mitt intresse för modeller av biologiska förlopp uppstod på gymnasiet när jag övertygades om att tillgången på harar och rävar kan sammanfattas med en matematisk funktion. När jag sedan äntrade scenen på apotekarutbildningen och studier kring läkemedelsomsättningen i människor och djur lagt grunden, så var jag helt övertygad om att var framtiden låg för mig. Matematiska modeller använder vi till att designa försök (hur mycket, hur ofta och till vilka), analysera resultat (sammanfatta komplicerade skeenden) och för att tolka resultat (hur kommer det sig att . ?). Vi använder matematiska modeller för att beskriva vad kroppen gör med våra läkemedel (upptag och nedbrytning = farmakokinetik) och vad läkemedlet gör med kroppen (effektens tillslag, intensitet och duration = farmakodynamik). Farmakokinetiken styrs mycket av ålder, kön, vikt, sjukdom och andra läkemedel. Farmakodynamiken påverkas av samma faktorer men är studerad mindre väl. Läkemedelseffekter kompliceras av att samma dos kan efter upprepad dosering ge mindre och mindre effekt (t.ex. kokain = tollerans) eller plötsligt helt oförväntade effekter (..). Stora belopp satsas på att leta efter biomarkörer, som ofta är biokemiska ’flaggor’, för att dokumentera att läkemedlet attraheras av målorganet (t.ex binds till receptorer i förmaksdelen av hjärtmuskeln), ger ett rimligt fysiologiskt svar (påverkar hjärtrytmen positivt), och botar sjukdomen (reducerar förmaks-flimmer i patienter). Biomarkörer ger en skattning av ett läkemedels tillslag (effekten sätter in snabbt eller långsamt), intensitet (fullständig eller partiell lindrig av symptom) och duration (effekten varar 10 min, 1 timme eller ett dygn). Typen av biomarkör kan variera från läkemedelskoncentrationen i plasma, bindning till målorganet, påverkan på någon fysiologisk funktion och/eller klinisk sluteffekt. Läkemedelsprojekten använder biomarkörer för att staka ut (strategin) vilka försök man skall och bör göra på djur. Biomarkörer ger också kvantitativa mått på hur kroppen omsätter kemikalien (nedbrytning) och reagerar för en viss plasma koncentration (potens). Man vill kvantifiera sambandet mellan läkemedel och biomarkör, och de inbördes sambanden mellan olika biomarkörer som verkar i en kaskad av händelser. Med rätt val av biomarkör kan man särskilja vad drogen respektive fysiologin bidrar med i en läkemedelseffekt. Då kan också kemisterna skapa molekyler som bättre passar målorganet, och har färre biverkningar. Dessutom så används biomarkörer för att översätta (translation) kunskapen från djur till patient. Biomarkörer är ofta en fysiologisk ersättare (t.ex sänkning av blodtryck) av den egentliga kliniska effekten (förlängt liv), pga att de omsätts snabbare (blodtrycket ändras inom minuter) än den kliniska nyttoeffekten (sänkning av ett förhöjt blodtryck ger ökad livslängd).